Grabbarna Bingmans...

I många år har Rasmus velat spela hockey. Vi föräldrar har inte direkt varit drivande till att välja den sporten, men så i höstas så gav vi vika för Rasmus vilja. Han har verkligen velat detta själv och fått tagit stort ansvar för sina hockeyprylar, torka skridskor och hålla ordning på allt. Idag har det varit cup på hemmaplan och han har spelat tre matcher. Han har verkligen blivit bättre sedan starten, men som han säger själv är det lite läskigt med närkamper. Trots att jag inte är någon hockeyfantast så är det ju alltid så otroligt roligt att titta på sina barn när de spelar match, uppträder eller tävlar med annat! Det är livet det!

Att det har varit första advent har nästan gått förbi, men ett adventsfika har vi hunnit med. Har varit så trött, så trött, så orkar inte riktigt ta tag i allt just nu, men ljusstakar och lite julgrejer har kommit fram!
Snart ny vecka igen och på allvar nedräkning till vår semester som närmar sig med stormsteg!

På återseende! / Bodil

Att leva med en allergi är det många som gör. Jag har hela tiden tänkt att det inte ska vara något "speciellt" och är man född med allergi så blir det naturligt för den som är drabbad. Däremot ser jag att det utvecklar ett beteende hos barnen som är tråkigt att de får. Ibland är de så tveksamma om de tål eller ej att de hellre avstår att smaka. Visst är det klokt, men det är då jag tycker synd om dem. Att de missar den nya smaskiga smaken.

Nu håller de på att lära sig att läsa den lilla texten med massor av krångliga ord på innehållsförteckningen och visst är de duktiga. Det är aldrig några tårar när andra fikar med smaskiga bakelser. De är så nöjda med sina hårda kakor och chokladbollar. Ibland händer det att de får i sig ägg av misstag, men det är inte ofta. Det kliar i mun och hals och är väldigt obehagligt för dem. Oftast blir de trötta, ledsna och nästan "sjuka". Men det kunde säkerligen vara värre!

Häromdagen var Olle på årlig koll och vi bad då att få kolla upp allergin mot jordnötter iochmed att det inte är gjort sedan han var typ 2-3 år. Blev en stor hemsk prick, så jordnötter ska vi fortsätta att akta oss för. Han fick även ta ett blodprov vilket vi inte har fått svar på. Här har vi även adrenalinspruta om olyckan skulle vara framme. Även pricken på ägg blev stor så även det sitter kvar i Olles kropp. Ibland växer det bort i 7 års åldern, men vi får se hur det blir. Min känsla är att den är lindrigare på Olle än på Rasmus. Astman konstaterades att han inte enbart har förkylningsastma. Här fick vi rekommendation att gå upp i medicin till en kortisonpuff per dag. Vi har tidigare enbart tagit vid förkylningar och pollensäsong. Ja, så är allergiläget för barnen. Ändå tycker jag att hela familjen tar allergierna med ro. Oftast får man frågan från andra hur mycket de är allergiska. Den frågan tycker jag är så svår att svara på. Det spelar ju ingen roll hur mycket en person är allergisk. Är man allergisk så mår man inte bra av det. Om man sedan får lite ont i magen eller får andningsproblem spelar ju ingen roll. Det är ju lika jobbigt för personen i fråga.

Jag är så tacksam för barnens kompisars föräldrar, släkt och lärare som hela tiden tänker på detta och ibland bakar och lagar extra mat till våra barn! Det uppskattas!

Idag var det verkligen en usel dag på jobbet, fel fel och åter strul. Beslut som jag inte håller med om. Mitt annars rätt goda humör blev som bortblåst redan på förmiddagen och kom tillbaks först efter att jag fick gå ut med min kära lillpojk och skotta sjukt tung blötsnö nu på kvällskvisten. Tur att han tjatade ut mig! Ja, snön kom med ett brak. På gränsen mellan snö och regn, men så vitt och fint. Älskar alltid snö oavsett om den kommer i november eller mars!

Idag har äntligen barnen fått höstlov. Jag ska vara ledig imorgon, Daniel på torsdag och vi båda på fredag.

Det känns som jag har tagit så många kort på den första snögubben tillsammans med barnen. Det slår mig att de är så stora nu. Undrar hur länge barnen kommer att tycka det är kul att bygga snögubbe? Ibland är de så stora och de klarar sig själva och ibland tycker man att de är så små och måste tas om hand. / Bodil