Grabbarna Bingmans...

Igår var det dags att tjuvstarta med 7 års firandet i huset. Gemensamt kalas med klasskompisen Ida. Ett gäng klasskompisar, några grannar och så. Och nog stämmer det att delad glädje blir dubbel glädje. Härligt att se två så nöjda tillsammans. Pyntning och pyssling innan kalaset för att sedan träffas i plättbacken för bob-kalas. Trots att vissa fick för sig att åka i ett hopp så kom vi alla helskinnade hem till oss där fika, paketöppning, leken runt stolar, musikdans och fiskadammen stod på tur. Allt som de två 7-åringarna hade planerat.

  

 

Visst är det roligt med barnkalas och se sina små vara överlyckliga, men jag hör till den kategorin (om det nu finns en sådan kategori...) som tycker det är jobbigt att ha barnkalas. Fullt med barn, yrigt, förberedelser som ska bli bra och allmänt kaos i min hjärna. Men det här året måste jag även själv säga vad roligt det blev när vi var två familjer. Att sedan den andra familjen är supereffektiva städare (vilket inte vi är) så var hela huset sig likt innan jag ens hann sätta på diskmaskinen efter kalaset. Vi avslutade kvällen med köttfärssås och spagetti tillsammans med 4 sockerstinnade barn.