Grabbarna Bingmans...

Efter många ombokningar var det då dags att operera bort körtel bakom näsan samt förminska halsmandlarna på Olle igår. Jag hoppas att jag och Olle kan minnas och skratta åt den hemska gårdagen om några år. Nu ska jag först berätta att operationen gick bra och Olle har mått oförskämt bra idag efter omständigheterna. men gårdagen var ingen dag jag vill vara med om igen. Jag borde ha lärt mig att jag inte ska vara själv med min lillpojk när han opereras, jag borde ha lärt mig att han kan bli arg...Olle har inte fått någon bra upplevelse de sista månaderna från sjukhusmiljö så allt "jobbigt" började så fort han fick se emla-plåstret. Minnen såg ut att dyka upp i hans lilla huvud och efter det var det den envisaste sida som Olle har som kom fram. Det som annars är lätt blev till svårt. Det som annars kan vara trixigt blev omöjligt. Till slut efter många tårar på oss båda så sövdes han med mask istället för genom "dosan" på handen. Inför uppvaket som jag var förberedd på kan vara jobbigt så kom Daniel till sjukhuset också. Vi kanske kommer skratta åt den där pojken som var så arg på uppvaket om några år... just igår var det inget kul.

 

Något roligare var imorse när Olle kröp ner i vår säng (efter att ha sovit hela natten) så låg han och andades stötvis genom näsan fram och tillbaka, sedan sa han" hör du mamma". Jag tror han märkte att något var annorlunda, att det inte var stopp i näsan utan luften åkte helt lätt fram och tillbaka i näsan!  Fantastiskt.Nu blir det en hemmavecka för Olle och vi hoppas det rullar på lika bra som idag!

 

Nu hoppas jag innerligt att vi är klar med sjukhusbesök för det här året iaf.. / Bodil