Tillsammans (12:e sep)

Fick mig en hejdundrande förkylning. Vad känner man för då när man är ensammamamman i en massa dagar?? Inte gasa i 120 i lill-Olle och Rasmus tempo iaf. Då känner man för att åka hem till sina egna päron, få hjälp, få middagen serverad, tillåta sig att vara lite sjuk, sova och bli frisk. Sagt och gjort åkte vi till Garp i två dagar och jag fick sova en massa timmar mer än vad jag hade fått gjort hemma. Det gjorde susen och nu är man på bättringsvägen igen!

Granntjejen "hjälpte" mig igår. Hon var över och lekte med Rasmus större delen av dagen och det är med tacksamhet som hon nog inte förstår :o) Jag la mig och sov en snabbis när de härjade runt i källaren och Olle sov. Rasmus börjar dock få hyffsad med konkurrens av lillebror vad gäller granntjejen. Idag kom hon in och sålde jultidningar när grabbarna satt i badkaret. Olle blev som tokig och reste sig och sträckte upp armarna, upp så fort som möjligt, allt för att komma upp till granntjejen.

 
Just detta kort tycker jag Olle är grymt lik mig när jag var liten


Fick en buske av svärmor förra hösten när Olle döptes. Titta vad fint den blommar redan!

Nu ska jag mysa en stund i soffan tillsammans med min Daniel. // Bodil

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0