Grabbarna Bingmans...

Nu har inskolningen dragit igång på allvar. Igår blev lillpojken lämnad ensam för första gången och det blev tårar som snabbt gick över. Precis som vi förstod att det skulle bli. Vi har ju aldrig upplevt detta med Rasmus som har varit så förstådd att vi lämnar och kommer och hämtar. Beror såklart mycket på åldern, Olle är ju faktiskt bara 1 år och 2 månader... Idag var det äntligen min tur att få vara med på inskolning. En sprudlande glad Olle lekte, dansade, klättrade och hälsade "hej" till allt och alla, brydde sig just inte om mig så mycket... men sen efter kl 10 då tröttheten kom för en liten blev det värre. En ledsen Olle när jag gick, men tystnades fort... tills nästa barn skulle skiljas från sin förälder... då blev det sympatigråt osv.... Tror att det kommer gå fint och det verkar vara ett härligt grabbgäng som skolas in samtidigt. 4 jämngamla grabbar som verkar ha mycket myror i brallan allihopa.. 

Rasmus och pappa roade sig med att bygga klossar hos hörseldoktorn i Falun. Det går till som så att Rasmus får ha hörlurar på sig och när han hör ett pip ska han sätta en kloss på en pinne. Förra gången såg hans öron inte så bra ut med vätska bakom trumhinnan, dålig trumhinna som inte reagerade som den skulle och dåligt hörseltest. Nu såg allt bättre ut och det var ju mäkta skönt! Min personliga åsikt är att blåsa ballong med näsan har gjort susen!!!! "naturlig medicin"

Pappaledigheten håller på att ticka ut... stärkta band mellan far och söner är jag övertygad om att det har givit... även fast jag har två små mammagrisar till grabbar :o)


hand i hand.... far och son.